Årets smygläsning av Jonas detektivtidning har som vanligt skapat rabalder. Tillställningen är populär och det är inte ovanligt att upp till tjugo personer kommer förbi för att läsa eller bara samtala om detektivyrket. Men det är ett omstritt evenemang.
– Det är ett slag i ansiktet och vi har varje år försökt ställa in detta. Vi detektiver arbetar med att verka i det tysta, att gömma oss för att få fram fakta, att skydda vår uppdragsgivare men ändå leverera. Om vi avslöjar våra arbetsmetoder kan vi lika gärna skicka in en ansökan om uppsägning samtidigt, säger Emily Jane Hellborg, ordförande i det lokala detektivfacket.
Jonas, som varje år under tidningens femton år långa historia, möter samma invändningar mot smygläsningen men menar att ingen i detektivskrået behöver oroa sig.
– Som jag måste förklara varje år handlar det mer om att läsa än att smyga, och dessutom är det endast detektiver som är välkomna så inga eventuella arbetsverktyg kommer röjas, säger han.
Men Hellborg är inte nöjd och menar att det dels är omöjligt att säkra att det endast kommer detektiver på läsningen, och dels att viss skada redan är skedd.
– Tjuvar och skurkar är nu för tiden nästan lika skickliga som oss detektiver. Jag är rädd att de kan ta sig in och lära sig ännu mer, bland annat då se hur vi gör när vi smyger. För oss är det här också en tung semiotisk fråga. Att kalla det för smygläsning är redan det att klä av oss våra arbetskläder och blotta oss helt. Man delar ut själva nyckeln till hela vår metod. Det är som att be en bagare baka saffransbullar när man menar bullar med saffran, och om saffran då är en hemlig ingrediens som bara bagaren och du vet om alltså, säger Hellborg.
Categories