Sista delen i Eldstaden funnen

Svensk film verkar ha något stort att vänta på. Maja Berg-Lans på svenska filmlagerarkivets forskningsdetalj har i dagarna gjort ett jättefynd i form av tredje delen av Eldstaden. Del ett och två har sedan länge varit tillgängliga, men eftersom regissören Nic Tullie yrkat på att alla delar måste ses ihop är det inte förrän nu så skett. Igår genomfördes den första visningen och Maja Berg-Lans är överväldigad.
-Tullie kom till Sverige från England som 53-åring 1963, ändå har han lyckats snappa upp så mycket av hur vi känner och tänker. Man får nästan för sig att han kan se oss svenskar bättre just för att han har ett sorts utanförperspektiv. Det är oerhört imponerande och ibland skrämmande tydliggörande, skrattar Berg-Lans.
Inte ens handlingen i de tre filmerna har varit helt känd och många har undrat om delarna är sammanhängande eller om man kan se filmerna var för sig.
– Jag tycker man bör se alla efter varandra, säger Berg-Lans. Första delen handlar om en far och en son som ska äta middag ihop på ett klipparti i skärgården. Halvvägs in i den en timme långa filmen reser sig fadern och säger att han känner sig sotig i baken. Sonen bekräftar att så är fallet och då ser dem att fadern suttit i resterna av en gammal eldstad, därav titeln. Det är en helt avgörande scen. Fadern byter plats och filmen tonas sakta ner. Allt är filmat med fast kamera utom sista scenen där båda sitter i motljus och ser ut över vattnet.
– Vad händer i del två?
– I del två, som också heter Eldstaden, inte Eldstaden 2 som många säger utan Eldstaden, har sonen växt upp och nu är det han som blivit fadern i filmen. Han är ute i skärgården med sin son och de ska äta middag på ett skär. De hamnar på exakt samma plats som i film ett. Ungefär en timme in i filmen reser sig fadern och säger till sonen att det verkar som att sonen är sotig i baken. Sonen reser sig direkt och mycket riktigt har han grå fläckar på byxorna. Sonen tittar imponerad på sin far- hur kunde han veta detta? Fadern pekar mot klippan som är grå av aska och konstaterar att sonen suttit där det tidigare varit en eldstad. Sonen flyttar sig och de fortsätter middagen. Intressant här är att Tullie väljer att strunta i avslutningsbildens motljus som var så stark i del ett. Istället har den här filmen fast kamera hela vägen genom de två timmarna, säger Berg-Lans.
-Tullie växte upp i en hård miljö med råa hemförhållanden och levde ett lika tufft liv själv, ofta kallad “fattig-Tullie” av kollegor. Man undrar förstås hur mycket som är känt om hans motiv och tankar bakom filmerna?
-Man vet ingenting. I del tre som också heter Eldstaden, har sonen från film två blivit vuxen och är ute i skärgården med sin son. De letar efter någonstans att sätta sig och äta. “En klippa vore mysigt, där man kan se vattnet”, säger sonen. De hittar snart en plats och det är på exakt den plats där de två andra filmerna utspelat sig. Innan de sätter sig redovisar kameran hur ena delen av klipphällen är grå av aska. Tio minuter in i filmen reser sig en av dem upp och säger att det känns som att han är sotig i baken. Det är otydligt vem som säger detta för hela filmen är filmad i motljus. Vad som dock är klart är att den andra inte svarar honom. Ganska snart efter repliken, filmens enda för övrigt, sätter han sig ner igen på samma plats och de fortsätter äta under tystnad. Filmen är runt en timme och en milstolpe i svenska filmhistoria, säger Berg-Lans.